Dövstum flicka led av demoner

Maria är missionär i Bangladesh. I Trons Värld nr 18/2004-10-07 berättar hon om vad som hände vid ett

tillfälle i ett slumområde i Dhaka.

En kväll kom en muslimsk mamma med sin dövstumma flicka och ville ha medicin för sitt barn. Någon sådan

medicin finns ju inte, och Maria kände sig hjälplös när hon såg förtvivlan i mammans ansikte när hon inte

kunde få någon hjälp. Men så hörde Maria den Heliga Ande säga: "Har du glömt Mig". Så hon kallade tillbaks

kvinnan och berättade att det finns en läkare som kan hjälpa även om vi inte kan se honom. När Maria berättade

att han hette Jesus så blev den dövstumma flickan som inte kunde höra helt galen. Flickan spottade Maria i

ansiktet och rev loss stora tufsar från mammans hår, slet sönder hennes kläder och förstörde en mängd blommor

i trädgården. Då förstod Maria att problemet var orena andar och hon blev arg, pekade på flickan och ropade:

"Var stilla i Jesu namn!"

Sedan undervisade Maria mamman om Jesus alltmedan den besatta flickans ögon fortsatte att rulla. Flickan

hade amuletter på armarna, på handlederna och runt halsen. Den muslimska kvinnan förklarade att detta var

medicin från moskén. Maria bad mamman att om hon ville ha hjälp av Jesus så skulle hon klippa bort

amuletterna, och medan hon gjorde det, blev flickan mer och mer avslappnad. Men fortfarande så var hon både

döv och stum och inte fri. Maria fick med sig mamman i tack och bön till Jesus, och efter en och en halv timme

vaknade liksom flickans ansikte till. Flickan lyste upp och började tala: "Jag älskar Jesus! Han är underbar!

Han har satt mig fri!" Det var de första orden hon sa.

  Mothman.

Många ögonvittnen har sett en människoliknande varelse med röda hypnotiserande ögon, vingar på ryggen och ett insektsliknande ansikte. Det första vittnesmålet är från 1964 i West Virginia, där Mothman sågs i mitt på en väg innan han flög iväg och försvann. Flera är teorierna om vad Mothman kan vara. Den mest populära torde vara att det är en ängel, eller flera olika änglar, då de har setts runt om i hela världen. Mothman visar sig nämligen innan katastrofer ska inträffa, för att varna oss människor. Som när den stora bron Silver Bridge kollapsade 1967 i

Point Pleasant då många olika människor rapporterade  att de hade sett konstiga röda ljus sväva över bron,som en stor eldfluga. Även i Tjernobyl, strax innan haveriet i kärnkraftverket 1986, kom det in flera rapporter om

folk som sett Mothman. 1978 i Tyskland visade sig Mothman för att varna gruvarbetare om att hålla sig borta ifrån gruvan, som en kort stund senare kollapsade. Från Kina till USA har Mothman visat sig, ingen har funnit bevis eller klarat att  förklara om det är en ängel, en utomjording eller något annat andeväsen.

Filmen The Mothman Prophecies med Richard Gere är baserad på verkliga händelser. Det sägs att det vilar en förbannelse över filmen och hela 82 personer påstås ha förlorat livet på grund av förbannelsen

Greve Dracula!

Vlad III Dracula levde mellan 1431 och 1476 och var furste i Valakiet, i Transsylvanien, i södra Rumänien.

Han blev vida känd för sin grymhet och med tiden ökänd för sina grymma bestraffningsmetoder: han dömde folk

att hudflås, kokas, halshuggas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar, et cetera. Han tyckte också om att hugga

av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på störar, varför han kallas Vlad "epe", 'Mad pålspetsaren". De pålar som Dracula spetsade lik på

blev till slut en hel skog, och i den skogen brukade Dracula sitta och äta middag. Dracula hade en omvittnat sjuk humor. En gång hade han en gäst som glömde att ta av sig hatten. Som straff fick denne hatten fastspikad i

huvudet. En annan gång var det en middagsgäst som klagade på stanken som de fastspetsade liken utsöndrade.

Den gästen blev spetsad levande på en extra hög påle, så att han inte skulle känna stanken.

Dracula dog i strid år 1476, enligt ett rykte mördad av sina egna soldater. Flera källor uppger att han är begravd i klostret i Snagov, men samtidigt framhävs osäkerheten i dessa uppgifter. Dracul kommer från det rumänska ordet

för drake. Dracula betyder "Drakens son". En vampyr är en människa som efter döden återuppstår som ett blodsugande lik. Det är inte längre den avlidna människan, utan en demon, som bor i den döda kroppen.

Vampyren är varken levande eller död. Ofta behåller vampyrerna de minnen de haft som människa, och kan därför återvända hem, men nu för att suga blod från sina nära och kära. Vampyren är nästan uteslutande en ond varelse.

Hur blir man då vampyr?

Om man blir begravd utan böner, om en varg eller katt går över ett lik, om man äter kött från ett får dödat av en

varg, om man dör utan att ha blivit döpt, om man blir avlad eller döpt på en kyrklig helgdag,  om man inte får

amma bröstmjölk som liten, om man är den sjunde sonen till en sjunde son, om man blir biten av en vampyr.

Varav den sistnämnda är den vanligaste orsaken.

Vampyrer!

På dagen vilar vampyren i sin grav tills solen gått ner. Solen är vampyrens värsta fiende, och dess strålar bränner sönder vampyren till aska. På natten ger de sig ut för att leta upp ett lämpligt offer, och med en beröring som liknar

en kyss biter sig vampyren fast i offrets hals och dricker sedan den mängd blod den behöver för att klara sig några nätter. Den som blir biten dör inte efter första gången, men vampyren kommer tillbaka tills allt blod är slut och

offret dör. Sedan återuppstår offret självt som vampyr.

En Vampyrs egenskaper!

Vampyrer kan ändra skepnad. De kan förvandla sig till djur som fladdermöss eller vargar, och de har också makt

över djur som rör sig nattetid, såsom råttor, ugglor, hundar, katter, vargar och fladdermöss. Vampyren syns inte

i speglar och kastar heller ingen skugga. Den kan göra sig tvådimensionella (platta som ett papper) och krypa

genom till exempel dörrspringor. Den kan också krypa uppför väggar. Den har förmågan att hypnotisera människor och kan bli helt osynlig om den står mot en mörk bakgrund. Vampyren är många gånger starkare än en människa.

Den kan röra sig så snabbt att det är omöjligt att se den. De flesta vampyrer är rädda för religiösa symboler,

som ett kors eller liknande, men även vitlök fungerar avskräckande. Ett tecken på att en vampyr finns i närheten

är att mjölken har surnat. Har du höns kommer dessa att lägga ägg fyllda med blod, och där vampyren har gått

förbi kommer du att hitta vissnade blommor.

   Vissa dagar har jag ett trumset i skallen.

  Bankar på och jag blir  

Man ska känna att man lever.  

Sonare!

Denna kategori spöken innehåller mördare, tyranner och andra otäckingar som blivit dömda att för evigt irra omkring för att sona sina onda gärningar.

Dessa spöken kan man få att försvinna om man som ombud ställer

tillrätta det som förfadern klantat till.

Husspöken!

Alla sorters spöken kan vara husspöken.

Vanligtvis är det en gammal ägare, trotjänare eller liknande som valt

att sväva omkring i sitt älskade hus och hålla koll på saker och ting.

De kan surna till om deras favoritsaker blir flyttade eller om fel folk flyttar in,

men i grunden är de harmlösa. En del ser det som sin uppgift att hjälpa och

varna husets invånare på alla sätt.

Hjälpsökare!

Dessa spöken är själar som inte fått ro på grund av någon oförrätt de råkat ut för. Här återfinns försvunna,mördade, drunknade, människor som inte fått sin sista önskan uppfylld, barn som letar efter sina fäder och alla andra som av någon anledning inte hamnat i vigd jord. De vill uppmärksamma omvärlden på sitt orättvisa öde och slutar spöka om deras önskningar om en hederlig begravning uppfylls.

Olyckligt kära spöken!

Olyckliga flickor eller kärlekskranka ynglingar som sitter på någon klippa vid havet och väntar på sin trolovade som drunknat, rymt eller dött i något krig någonstans. Dessa spöken är i allmänhet för upptagna av sig själva för

att ställa till förtret för andra.

Giriga spöken!

Här återfinns snåljåpar som oroar sig för sina efterlämnade förmögenheter. Giriga typer som sålt sin själ till Satan för att skaffa sig fördelar i jordelivet och andra girigbukar som hellre far runt som osaliga andar än släpper sina materiella tillgångar ur sikte.

Poltergeist!

Dessa spöken kan vara ganska elaka typer. De utsätter människor för allt från oskyldiga små hyss till våldsamma trakasserier och livsfarliga överfall. Poltergeistar riktar gärna sin irritation mot speciella personer. Antingen för

att de inte gillar personen i fråga eller för att de vill ha huset/platsen för sig själva. Men det finns även snälla poltergeistar, tror vi ja! Även om de för det mesta har ett bisarrt sinne för humor får man aldrig låta sig luras av ondskans makter.

”Gengångarföreställningar i svensk folktro ur genreanalytisk synpunkt”.

Ofta har gengångarna något ouppklarat i sitt liv som håller dem kvar. Ibland vill de berätta något för oss efterlevande. För att få ett slut på spökerierna kan man tilltala den döda, fråga: ”Vad vill du?”

Förr var det vanligt att präster läste bort osaliga andar med en speciell svartkonstbok. Varje tid och kultur har sina egna gengångarföreställningar.  På vikingatiden var gengångare återuppstådda lik, påtagliga fysiska kroppar som

kom upp ur graven för att hämnas någon oförrätt. De var alltid mycket farliga. I och med kristendomen  och en tro på en odödlig själ blev vålnaderna mer diffusa dimgestalter som obehindrat kunde gå igenom väggar och golv.

Med riddarborgarna kom slotts spökerna och vandrande rustningar, under stormaktstiden var de osaliga andarna stupade krigare.

På 1700-talet jagade den nya upplysningsandan bort en del gammal vidskepelse och gengångartro, men under romantiken och den religiösa väckelsen på 1800-talet kom spiritism och seanser på modet. I stället för att fly det okända sökte man aktivt kontakt med den andra sidan och hoppades få veta att

de döda släktingarna hade det bra.

Spöken!

Ordet spöke har använts i århundraden i betydelsen att något onaturligt visar sig. Emellertid syftar ordet i våra dagar vanligen på ett "immateriellt framträdande" av en mänsklig gestalt som när den kan identifieras nästan alltid visar sig föreställa en avliden. Av andra fenomen som ibland kallas spökerier kan nämnas besatthet av

demoner, poltergeist, vampyrer och andar vid seanser.

Man måste gå oändligt långt tillbaka i tiden om man vill försöka klarlägga spökenas historia. De är en viktig beståndsdel i mycken folktro och religion och sägs utgöra en förbindelseled mellan denna värld och nästa.

Hela tanken om spökenas existens vilar på den urgamla teorin att människan har en själ.

Beträffande denna teori finns det förståeligt nog många skeptiker, men det anses ändå som en accepterad tanke att människan har, om inte en själ så någon annan form av "energikropp" vid sidan av den fysiska.

Enligt ockultisterna har denna energikropp en mycket karakteristisk egenskap: förmågan att överleva.

Den åldras inte med den fysiska kroppen, och vid kroppens död frigörs den och de påstås kunna fortleva i en ny jordisk gestalt. Den gängse ockulta övertygelsen bygger på detta och hävdar att spökfenomenen är frigjorda själar som gör sig synliga sedan de har lämnat den fysiska kroppen men ännu inte hittat in

i nya kroppar.

När man både kan se och höra ett spöke kan man vara säker på att man har med äkta spökeri att göra. När man kan se men inte höra det kan förklaringen möjligen vara att en människa med medial begåvning uppfångar bilder i den reflekterande etern, och det behöver inte finnas någon egentlig ande närvarande.

När man kan höra men inte se störningen kan det bero på astrala krafter som har satts i rörelse av rituell magi och som fortsätter ännu en tid sedan den ursprungliga impulsen har dragits tillbaka. Dessa fenomen kan vara fullständigt harmlösa, alldeles bortsett från att de stör sömnen på samma sätt som ett skallrande fönster".

Egentliga spöken vill i motsats till gengångarna uppnå en viss form av kontakt med den som ser dem.

I de allra flesta fall vill spöket (i det följande också kallat agenten) ge den som ser det (percipienten)

ett viktigt meddelande och särskilt ofta förekommer "sista hälsnings"- fenomenen, där en person i själva dödsögonblicket visar sig för den det gäller.

I varje sådan upplevelse är spökets närvaro emellertid bara flyktig och alltså svår att bevisa. Skildringarna väcker därför skepsis och misstro hos de flesta människor. Dessutom har sådana spöken samma egenskaper som gengångarna: de ses inte av alla och envar, och vanligen visar de sig bara när iakttagaren är ensam.

Fall av större trovärdighet, t ex där flera personer har haft samma intryck samtidigt, har dock rapporterats tillräckligt många gånger för att en förklaring skulle vara på sin plats.

Enligt äldre tiders vidskepelse skulle det vara frågan om avlidna som inte kan få ro i graven eller som inte kan finna sig tillrätta utanför sin fysiska kropp.

Katolikernas version säger att det är själar från skärselden som försöker förmå de levande att hålla förbön och själamässor för dem för att lindra och avkorta deras lidanden.

Då det första sällskapet för psykisk forskning, SPR, bildades 1882 gick den allmänna teorin ut på att människans ande överlevde kroppens död och dessutom kunde göra sig synlig för de levande.

SPR undersökte en otrolig mängd skildringar och kom fram till att förväntningar, fruktan, skrock, fantasibilder, drömmar och bedrägeri låg bakom de flesta fallen. Inte desto mindre måste man erkänna att en del av fallen måste vara

äkta, och slutsatsen drogs att den avlidnes ande genom telepati gav percipienten ett intryck av sitt utseende.

Denna slutsats var efter den tidens förhållanden onekligen något förhastad såtillvida att man dels antog existensen av den då föga utforskade telepatin för given, dels som en självklarhet utgick från att människan hade en ande som överlevde den fysiska kroppens död. Konklusionen baserades på att agenten måste ha någon form av budskap att överbringa, det må vara en varning, ett meddelande om död eller helt enkelt vilken upplysning som helst som kunde vara till nytta för ett levande väsen.

De fall som inte hade någon sådan karaktär av budskap förkastades på den tiden, liksom i dag, som utslag av fantasier. De övriga fenomenen studerades emellertid ivrigt, och det enda sättet de viktiga meddelandena

kunde förmedlas på var till synes att den avlidne agenten utsände telepatiska bilder av sitt utseende.

Gengångare!

I detta avsnitt skiljer vi mellan två olika spökerier, nämligen gengångare och de egentliga spökena. Skillnaden

ligger i att medan ett spöke påverkas av andra väsen eller föremål som finns i närheten är det omöjligt att etablera någon som helst form av kontakt mellan gengångaren och personen som har upplevelsen.

Det hela är bara som en film, som spelas om och om igen, och fenomenet är alltid knutet till en viss byggnad eller plats. Det finns otaliga väldokumenterade skildringar av gengångare, vilkas handlingar i regel har varit dramatiska.

Typisk är berättelsen om slottsjungfrun som varje dag vid en bestämd tid öppnar ett av borgens fönster och förtvivlad kastar sig ned på borggården och därefter försvinner i det blå. I andra fall har man sett en kvinnogestalt i gammeldags kläder vandra genom ett rum med sitt döda barn i famnen för att sedan försvinna

ut genom en vägg.

I en del fall har man vid senare restaureringar funnit igenmurade dörrar eller andra utgångar just på de ställen där gengångaren tycks gå genom väggen.

På liknande sätt har man i en dansk herrgård sett en vit kvinnofigur, identifierad som fru Ingeborg Skeel, promenera runt huset i höjd med andra våningen. Detta undrade man mycket över tills man vid en närmare undersökning av byggnaden kom underfund med att det under fru Ingeborgs livstid hade funnits en svalgång just där.

Gengångare betraktas som återspeglingar av händelser som verkligen har ägt rum en gång och som oftast var starkt känslomässigt laddade. Det är väl belagt att gengångare inte låter sig iakttas av vem som helst utan bara av känsligare personer. Det finns därför rimliga skäl att förmoda att fenomenen inte är synliga på vanligt sätt och eftersom deras existens aldrig har blivit vetenskapligt bevisad föredrar många att kalla dem fria fantasier, hallucinationer eller suggestion.

Den traditionella och enkla förklaringen, att gengångarna är arma själar som inte kan finna någon ro igraven, bör i varje fall förkastas som föråldrad.

Man känner t o m till flera fall som direkt motbevisar enna tanke, nämligen att det har observerats att personer som levde i bästa välmåga "gick igen"

på platser som de tidigare hade haft nära anknytning till.

Man betvivlar inte att fenomen existerar, men de nämnda parapsykologiska hypoteserna utgör bara en förklaring som i våra dagar och med vårt vetande ter sig mest sannolik. Det finns fortfarande ycket kvar för vetenskapen att avslöja för oss, angående både vårt inre och våra yttre omgivningar.

Demoner!

Demoner är fallna änglar ledda av Lucifer, som en gång var Guds favorit, men som störtats ner i avgrunden. De demoner som inte vill beblanda sig med människorna hatar dem därför att Gud har favoriserat änglarna framför dem.
Demonerna vill krossa de mänskliga uppkomlingarna och förstöra deras själar och ta över jorden. Demoner lever även i olika dödsriken, där de straffar de själar

som hamnat där efter sitt jordiska liv. Demoner kan se ut på många sätt: från sådana som ser ut nästan precis som en människa till fullständigt omänskliga, monsterliknande varelser. Det vanligaste utseendet är ett traditionellt djävulskt utseende och de är mycket lömska och lögnaktiga. De hatar
människan så mycket att vanliga levande vet inte om så mycket hat, vi människor kan ej hata så mycket som Satan och demoner hatar oss.

Demoner försöker alltid att förvirra oss människor samt få oss att sluta söka gud,
de lägger lögner på våra tungor för att skapa konflikter och de gör allt för att sprida död och förintelse på jorden.
Ett bra exempel är när människan säger "men hur kan gud finnas med så mycket elände på jorden", glömde vi bort
ondskan, Satan och hans demoner? Ja tydligen, eftersom människan alltid klandrar gud för allt elände medan Satan kommer lindrigt undan.

Olika Demoner som motarbetar oss!
Bes - Fornegyptisk skyddsdemon. En demon som tycker om att skrämmas.
Charot - Etruskisk härskardemon. Hans utseende har bidragit till uppfattningen om hur Djävulen ser ut.
Adramelech - En av ärkedemonerna i det kristna helvetet. Rådgivare och ansvarig för Satans garderob.
Belfagor - En demon som råder över alla uppfinningar och upptäckter.
Braathwaate - Demonen av okunnighet.
Bucon - Demonen av hat.
Lanithro - Demonen av luften.

Abaddon - Han är gräshoppedemonernas härledare.
Abraccassus - Asiatisk demon som befaller över västerländsk kristen tro.
Alocer - Astrologins och stjärnornas demon.
Lucifer Lucifer betyder "ljusbäraren". Innan upproret mot Gud, var han Guds finaste ängel och musikens ängel.
Saalah - Demonen av skogarna.

Alrinach - Skeppsbrottens demon.
Anamalech - Den demon som kommer med dåliga nyheter.
Aguares - En demon som lärde människor att dansa.
Abracassus - Abracassus är en asiatisk demon med ormar som tår.
Belsebub - Belsebuh är den äldste nedstörtade ängeln från himlen.
Aquiel - Den demon som motarbetar söndagar.
Andusciassus - En krigardemon som ser ut som en noshörning.

Chemos - Demonen som ansvarar för födslar.
Bechard - Den demon som ansvarar för orkaner och naturkatastrofer.
Ardad - Den demon som leder vandrare in på villovägar.
Bechet - Den demon som ansvarar för stormar och oväder. Är även fredagens demon.
Acham - Han är smärtornas och torsdagars demon.
Arachula - Den demon som ansvarar för ondskefulla andar i luften.
Ascaroth - Han är demon över nyfikenhet och spionernas furste.

Mammon - Han är demon över pengar, makt, rikedom, ekonomiska kriser.
Lester Sumrall en känd predikant och missionär har rest jorden runt och träffat på olika besatta människor,demoner, häxdoktorer, voodoo utövare m.m

Här kan du läsa vad han skriver om demoner i sin bok som heter

Rakt på sak om demoner!

Exorcism

Ett av de tidigaste omnämnandena av exorcism kommer från Bibeln, men bortskaffandet av ondska genom ritualer förekommer i alla kulturer. Den romersk-katolska kyrkan är den mest välkända institutionen som använder
exorcister. Påven Kornelius skrev på 200-talet att den dåtida romerska kyrkan hade femtiotvå exorcister, vilket
är samma antal som finns i kyrkan idag.

Exorcisten utför en religiös rit, kallad "den romerska riten", som används för att driva ut Satan eller onda andar från
en besatt person, plats eller föremål. I ritualen används ett heligt vatten, böner och reliker. Många kulturer över hela världen har liknande riter. Exorcisten talar till demonen och befaller den att i guds namn lämna sitt offer, samtidigt
som han hotar den med straff och smärta om den vägrar lyda. Demonen svarar ofta med grovheter och kan gräla
våldsamt med exorcisten medan den försöker försvara sig mot det psykiska trycket.

Exorcistens befallningar och hotelser skapar intensiv vrede och fruktan hos demonen, och om detta fortsätter
lämnar den kroppen, som ofta får krampryckningar eller kollapsar helt. Den romersk-katolska exorcistritualen beskrivs i Rituale Romanum från 1614, och där understryks att man bör vara mycket noga på att skilja på äkta
besatthet och vissa sjukdomsformer. Exorcisterna själva som har fått inpräntat böner, psalmer och texter från
Bibeln, ska uttrycka sig på flytande och verkningsfull latin.

Receptet på exorcism:

"Jag utdriver dig, ytterst onda ande, alla fientliga infall, alla vålnader, alla legioner, i vår Herre Jesu Kristi namn; bli utrotad och fly från denna Guds skapelse. Du befalls av honom, som bjudit dig att
kastas ner från den högsta himlen till jordens djup. Du befalls av Honom, som råder över haven,
vindarna, stormarna. Lyssna därför och frukta, Satan, trons härskare, människosläktets fiende, dödens upphovsman, livets tillintetgörare, rättfärdighetens förgörare, det ondas rot, uselhetens anstiftare, människans förgörare, nationens förrädare, avundens grundare, begärets stiftare, striders orsak,
sorgens vållande. Jag besvär dig, du gamla orm, vid de levande och de dödas domare, vid din skapare,
vid världens skapare, vid Honom som har makt att kasta dig i helvetet, att du från denne Guds tjänare,
som återvänder till kyrkans famn, med din fruktan och din fasas plågor snabbt försvinner."

OBS: Minst ett dödsfall per år i USA tillskrivs exorcism.