Detta är en jättelik giftmask som sägs leva i Gobiöknen och det finns många
vittnesmål som ger stöd för att den verkligen finns Masken sägs vara 1,5 meter
lång och ska likna en kotarm.

Den är oftast röd och har ibland taggar som sticker ut i båda ändarna.

Masken är mycket farlig och kan spruta dödligt gift och avge elektriska

stötar på avstånd.Ivan Mackerle leder ett tjeckiskt team som har letat efter masken tre gånger.

Under den andra expeditionen försökte
Mackerle lura ut masken från sanden med sprängämnen, men misslyckades.Han återvände 2004 och flög den här gången lågt över öknen för att filma stora ytor.
Expeditionen kunde inte fånga några spår efter masken på film.

Vetenskapsmän och forskare fängslas av tanken på ett djur som skildrats av
mongoliska nomader i hundratals år. Det kan vara en tidsfråga innan någon lyckas
bevisa dess existens.

Jag har kommit på ett nytt räknesätt,när det gäller inom ångerst.

1 Milometer är som ett hål i magen och ca 1 cm stort.

I denna kategori kan man mäta tomheten,tystnaden och saknaden.

För människor med ångerst,kan nog känna igen det där hålet.

Människor som aldrig har eller har haft ångerst,blir det genast

lite svårare.

Det är mer ett tankesätt så som tex. färdas i ljusets hastighet.

Man måste tänka sig in i sättet att räkna.

Jag kan ibland räkna  saknaden och om man jämför det i Milometer,

har jag ett tomrum i magen,ett hål där något saknas.

I början innan jag visste vad som var fel,försökte jag äta mig bättre.

Men efter ett tag så hjälpte inte det längre och vågen visade helt

andra siffror än vanligt.

Enda sätter för mig att bota detta hål,är att ständigt ta mina tabletter.

Vilket jag för all framtid måste gå på.

Huvudsaken är i alla fall,att man mår bättre och slipper ha denna hemska

ångerst.





Var hos min dotter idag och gjorde nya naglar.

Färgen blev inte vad jag hade tänkt mig,men de duger ett tag.

För att naglarna ska hålla,lägger jag gele på dem.

Det har blivit ett antal olika färger och längder.

Bryter man en nagel,så fixas det med en tip.

Naglarna är så bra gjorda och man ser inte om

det är äkta eller fejk. 

  

Varför är det så svårt att säga:Jag älskar dig.

Jag har otroligt svårt att få fram orden,både till min familj och min gubbe.

Mina barn vill inget hellre,än att få en kram av mig och få höra orden.

Jag kan inte hjälpa det....men det tar imot.

Om jag skulle säga det,låter det bara falskt och jag skäms.

Både för att jag inte får fram orden och för att det låter töntigt.

Jag kan skicka sms och skriva orden.Inget konstigt alls.

Eller om jag skriver det på chatten,går väldigt bra med.

Jag har kommit på mig själv med,att varje gång jag vill säga orden,så blir det en kram istället.Det är inte samma sak,men det verkar ha blivit min grej.

Vet inte varför det är så...har absolut ingen aning.

Jag älskar er och därför kramar jag om mina kära och nära.

Jag om mig själv.

Från att ha varit född som ett så kallat A-barn,har mitt liv ändrats drastiskt och

fått en helt ny innebörd,för mig och min familj.

Jag har ofta ont i leder och muskler,huvudvärk som går över i migrän och

ett humör som går upp och ner.Mitt psyke är inte vad det varit och jag har diagnoser som ADHD,Schizoaffektivt syndrom,inlärningssvårigheter och ångest.

Vad innebär då detta?Är jag en galning som lallar runt och beter mig konstigt?

Tja i vissa fall kan jag ses som en galning.Och jag kan säga saker,som jag inte ens själv förstår.Ibland ställer jag frågor och svarar sedan själv,eftersom jag tycker det tar för lång tid på svaret.Jag kan inte lära mig namn på nya människor och i vissa fall,känner jag bara igen dem om jag kan koppla ihop dem med platser.

Telefonnummer måste ligga i min mobil och oftast så ligger den kvar hemma,när jag beger mig ut.

Mitt minne är inte det bästa och jag har svårt med att orientera mig till platser.

Mitt dagliga liv flyter på ganska så bra,när det är bra dagar.I lite sämre dagar,sover jag bort eller gör saker som får omgivningen att skratta ordentligt.

Det har varit saker som:Lägga pålägget i ugnen,ställa kaffet på toalettskåpet,lägga disktrasan i frysen och andra skrattretande saker.

Detta är saker som jag vet att jag gör.Det finns många fler saker som jag gjort och som jag själv inte vet om.

Vissa dagar har jag ingen aning om vad som är verklighet eller fantasi.

Min hjärna spelar mig då ett spratt och jag ser och hör saker som absolut inte är sanna.Vid ett tillfälle såg jag en mumiesjöjungfru,som kravlade sig fram mot mig och skulle ta mig.Helt galet jag vet det.Men då var det en hemsk verklighet.Vid ett annat tillfälle fick min son skämmas över mig på IKEA.

Pilen på golvet slog upp emot mig och jag höll mig för huvudet och skrek.

Idag kan jag skratta åt det,men då var det en fruktandsvärd händelse.

Jag vet att jag aldrig kommer att bli "normal" igen.Inte som jag varit.Riktigt varför det blivit så här,vet jag inte och inte läkarna heller.

Det är bara att se fram mot de bra dagarna och hoppas på att det dåliga försvinner....